-

men det är långt kvar tills du nått något slags mål,
tills du kan lägga dina knäppta fingrar över magen och
verkligen våga sluta ögonen.

jag drömmer fortfarande om barndomens skogsbränder,
vaknar febrig om nätterna och vet inte var jag befinner mig.

men jag tror inte att jag gömmer mig längre.
tror inte att jag hatar mig själv längre,

möter skuggorna under sängen trots att de försöker
förgöra mig.
du måste dela jorden även med dem du hatar,
även med dem som kryper som likmask i dina artärer.

det är långt kvar tills du kommer att stå vid ett vägskäl och
tvingas välja en väg du för alltid ska vandra:
ännu parallelliserar alla världens möjliga slingersnår
och det är klart att man snubblar,
inte sant-

jag försöker bara lära känna mig själv sann.