-

blöt asfalt under nyfödda tår, för mjuka fötter är inte redo att möta världen.

mina fingrars yttersta spets är fortfarande en dåtid.

ett öppet sår, en infernalisk längtan.

ett för stort hopp in i en evighet som plötsligt bestämt sig för att ta slut.
jag stirrar med rädda ögon ut i någon sorts filtrerad sanning, sticker ögongloberna på varje kal trädgren. gömmer jag mig tillräckligt under granarna i kal novemberskog kanske jag kan byta ut den här verkligheten mot en annan.