-

stirrar ut genom en regnstrilande fönsterruta
beckmörker

i huset som är rött med vita knutar så lyser varma ljus genom fönstren, det är en hastig parallell mellan dessa infamt blossande ljus, och allt det som är sot och aska inuti mig.

häller två liter klorin i svalget för att rena mig själv
men inget framträder tydligare

bokstäverna trillar till marken och går i tusen bitar, jag kan inte längre konstruera fulla meningar
det blir ett virrvarr
konfetti av symbolik genom mörkret

om jag kunde finna en väg
en enda liten krokig stig att vandra
skulle jag med nariga fötter anta den

men jag håller händerna upp genom en flämtande gryning
utan att veta om det kommer att komma fler.

jag river mina naglar blodiga efter ett enda sammanhang

och till slut ska allt paralyseras.

jag letar efter en utväg nu.
en slutgiltig.