dagslända

ett har givits mig mer än någonting. språket. orden. vokalerna. syntaxen. sammanhangen. idiotin.

jag vill vräka ur mig miljoner diftonger som fräter på gomseglet, formuleringar som stryper hjärtat, täpper till blodtillförseln. jag landar raklång på fiskbensparketten, det är inte ord som väller utan andra kroppsvätskor. du tror att jag är sjuk, men jag är bara så infernaliskt längtande efter det där förlösandet. morfem om liv. detta enda. detta utsökta. min existens bryter varje ben i kroppen i sökandet efter ett enda sammanhang. det måste finnas ord som ännu inte sagts, det måste finnas sammansättningar som fortfarande kan göra mig sammansatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback