-

jag söker förlösning. konstant.

allt det som rör om bland organen som en slipad kniv, min kropps imploderade landskap. ett oförargligt kaos, ett oåterkalleligt tillstånd.

jag söker svar för att fördröja min vardag, fly undan vargarna med tänder som marmorvitt pansarglas,
håll mig nära din hud. värmen, ditt bröst som sviktar upp och ner. jag ritar världskartor längs din ryggrads slut och du som sagt att du inte har någon ryggrad
- att du är ryggradslös,

intill min nackes känsligaste hud är du all ryggrad man kan tänkas behöva.

alnarna svajar mot ett trotsigt regn, alla tomma löften du burit inuti ditt svalg, alla frågor du illvilligt sökt svar på och alla stora drömmar du fått krossade framför dina fötter-

asfaltsbarn.
tomheter.

fingertopparna mot den lätta snön och hur de smälter mot dina kindben. tiderna i paralleller, barndomen på en filt under en hallonhäck, de små barnens tysta löften om att det stora livet aldrig skulle komma och ta dem,
sorgen när verkligheten slet livet ur bröstet på dig

körsbärsblom
minimalism i huvudet för att minska kaoset,
uthärda alltets tillstånd

jag håller sakta en kupad hand nedanför mitt vänstra bröst och önskar liv.