sista sången
det gör ont i hjärtat.
att leva.
andetagen som en stridshär som cirkulerar i kroppen.
att alltid vara behövd men att när man själv behöver någon ekar alla rum tomma. det svarta gapet av ensamhet, avgrundsdjupet, kolmörkret. tvivlet på sig själv som en skalpell genom huden, att aldrig vara tillräcklig.
mina egna spöken om natten, skuggor som flåsar mig i nacken. dåtiden som vill ifatt, som viskar att allt är fel med mig och att jag förtjänar galenskapen.
monstret väntar på mig med vidöppet gap, att falla är enkelt. svärtan över ögonlocken familjär. jag prövar stegen vid kanten till allt mitt självhat. att falla är lätt.
att leva.
andetagen som en stridshär som cirkulerar i kroppen.
att alltid vara behövd men att när man själv behöver någon ekar alla rum tomma. det svarta gapet av ensamhet, avgrundsdjupet, kolmörkret. tvivlet på sig själv som en skalpell genom huden, att aldrig vara tillräcklig.
mina egna spöken om natten, skuggor som flåsar mig i nacken. dåtiden som vill ifatt, som viskar att allt är fel med mig och att jag förtjänar galenskapen.
monstret väntar på mig med vidöppet gap, att falla är enkelt. svärtan över ögonlocken familjär. jag prövar stegen vid kanten till allt mitt självhat. att falla är lätt.
Kommentarer
Trackback