promemoria

låter fingrarna spela över tangenterna igen
jag ser det ungefärs om stygn över ett öppet sår
 
eller snarare för att hindra det där inuti
att välla ut 
det är som en svart gegga
blålera
hårt och kantigt
 
höstlöven
blöta fötterna mot asfalten
regnnovember
gråstarr
ödeläggelse
råttornaa som krälar under staden om nätterna
jag tycker mig höra dem
i sömnlösheten
 
jag går längs motorvägen
det är nollgradigt
horisonten syns inte längre för fabrikerna
röken som väller upp mot himlen
den ödeläggelsen
 
och skogsdoften
barrskogsstickor
 
det här att driva vansinnet ur sig
stay sane och allt det där
har läst för mycket plath
glaskupor om hjärtat
skrik i drömmarna
 
har du någonsin varit vilse?
jag har varit vilse
är vilse 
har varit
är 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback